Levande
Igår var det polyfika igen. Det var många som hade kommit. Brukar vara många som kommer. Det blev stundtals rätt stökigt men det var det värt. Fick gå hem med vackra "rosa".
Jag var så trött för jag hade sovit dåligt den natten och tagit en lugnande så mina ögon var tunga på fikan. Tog en stor espresso för att bli människa. Den gjorde mig lite hyper. Hade tagit med mig min stickning och det var underbart att ha den att gömma sig lite bakom så man inte behövde titta på alla hela tiden,så många intryck. Det blev flera fina möten igår. Satt bredvid "rosa" hela fikan och hen virkade så vi matchade varandra där. Hehe. Fick krama på en massa härligt folk!
Tänkte visa lite hur mitt "polyliv" ser ut:
Detta är de som jag träffar. Relationerna ser olika ut. Vissa kramas och pussas jag med, andra har jag även sex med.
Nu kommer vi till det roliga. Alla pluppar bredvid bokstäverna betyder att även de har en relation. Så tex har "rosa" någon slags relation med alla som jag träffar. Vi är omtyckta hen och jag i detta polykluster helt enkelt, hehe.
Jag skulle kunnat sätta ut flera namn hittan och dittan på fler personer som de jag träffar också träffar utöver mig men det får bli en annan gång.
Inser ni hur det kan bli ett stort kluster rätt snabbt? Jag har haft problem med att hinna med att träffa alla så ofta som jag skulle vilja men just nu är det relativt lugnt. Jag har en bestämd dag med "lila". Det funkar görbra. Sedan så träffar jag de flesta sporadiskt förutom "blå". Hen kallar jag för min primärpartner. De andra kallar jag inte för flickvän eller pojkvän eller ens partner. Det finns inget mer uttalat än nära vän.
Varför gör jag såhär?
Jag har alltid haft lätt för att bli kär och att vara kär i flera personer samtidigt. Så när jag lärde känna "lila" och några fler i denna cirkel genom "lila" och blev varse om detta med att "göra poly" som man ofta säger så kände jag inte någon aversion alls mot det egentligen. Skulle bara komma på hur det skulle funka för mig på bästa vis. Hur jag bäst skulle göra poly så det passade mig. Jag vet inte om jag kommit fram till något speciellt mer än att jag träffar folk så ofta som jag känner för och sedan hoppas på att folk som känner sig bortglömda drar i mig om de känner ett behov. Jag tror på att man måste ha en öppen kommunikation och att man måste se till att säga vad man känner och tänker. Det är så mycket lättare att sudda ut en oro om man bara lyfter den innan den lyfter iväg och glider ur handen på en så man inte når lösningen längre.
Det är många vågor som går igenom min kropp just nu.
Ibland slängs jag fram och tillbaka.
Natten kan bli svår, att somna kämpigt.
Massa tankar som snurrar runt.
Minns du vad hon sa, vad han sa, kom ihåg att sy klart kjolen,vad ska du göra när du börjar plugga vad det gäller ......*insert hundra saker*, visst är det skönt att smeka den där personen, kan du komma ihåg att ringa det där samtalet imorgon, ska jag umgås med *insert namn* denna vecka-hinner jag det...
Vattenytan är ibland endast krusad men ibland blåser det storm.
Tacka Mami&Papi för att jag finns.
Jag känner.
Jag älskar.
Jag är levande.