Foton tagna av Rebecca Tuvström
Ni kan tro att jag frös på den nedre bilden. Bex stod med jacka och luva på och fotade och huttrade ändå. Hehe.JA,jag är lite galen! Men vad gör man inte för konsten!
Fotografering
Ska ut på stan strax och bli fotad av en kompis. Får hoppas jag får lov att lägga upp några av korten här sen!
Nattsnurr-Nattsurr-Nattbrr
Skrivet runt 00/01 iförrgår natt:
Jag känner att jag måste skriva nu igen redan. Jag ska vara lite mer ärlig om att jag inte har det så jättelätt just nu. 1.Jag har fått mardrömmar av min nya medicin och det är lite svårt att vänja sig vid. 2.Ekonomin gör sig ständigt påmind. Väntar på besked från försäkringskassan. 3.Sa just till min nr1 partner att jag inte kan ses på en vecka. Kommer sakna. 4.Jag vet inte om jag gör rätt val just nu. Jag tänkte vila ut. Inte jobba på ett tag. För jag ska börja studera i januari ändå så då kommer jag få fullt upp.
Jag känner att jag skulle behöva någon mer sysselsättning. Något mer intryck utöver alla (de får heta så nu) partners som jag träffar. Jag vill ha något nytt att berätta om. Mer än "vet du vad jag gjorde med X eller Y igår". Så jag ringde stadsmissionen igår. Hon ringde upp medan jag var i ett samtal. Jag hann inte svara och när jag ringde upp henne så var det upptaget. Nytt försök idag! Annars får jag maila henne och be om tid för möte- jag vill hjälpa till! Läsa dikter eller ta promenad med äldre är det som lockar allra mest. Får hoppas jag kan behövas där.
Jag funderade lite över gamla "polyproblem" som jag haft. Insåg att i alla fall ett faktiskt lämnat mig. Det var en skön insikt. Det här med att ge lika mycket till olika partners när en träffar flera partners samtidigt. Ska jag sitta och krama en stund på hen,sen hen, sen hen eller får jag "lov" att sitta och krama på X hela kvällen? Det kanske låter som självklart i vissas öron att man ska få göra som man känner för. Men livet är inte så enkelt inte. Någon kan ju faktiskt bli ledsen och känna sig utanför eller bortglömd. Jag vet att jag skulle kunna göra det. Där återkommer jag nu till den inställningen som jag skrev om i första inlägget, att jag hoppas att folk själva kan ta för sig, att ansvaret att få det man vill inte bara ska hamna på mig. I vissa fall där jag vet att den andre personen har svårt för att ta för sig kan jag däremot själv tänka till lite extra och se till att ge denne kramar även om denne inte kommit fram till mig. Jag är ju sådan som lätt tar det jag vill ha. Jag är framåt. Nu lät det kanske lite tokigt att jag bara "tar" det jag vill ha. Jag hoppar ju inte heller på någon som sitter och kramas med någon annan redan och bara stör. Om det i enstaka fall hänt så har jag nog sett att det varit okej i det fallet. Jag kan allt vara impulsiv men jag kan inte direkt minnas att jag stört någon på det viset. Hehe får vi se om någon vän kommer peta på mig efter detta. Haha.
Vad finns det för "polyproblem" i mina tankar nu? Till exempel så försöker jag få mig själv att sova hemma lite oftare så att jag får sova bra (vilket jag inte direkt gör nu ändå men). Jag försöker hålla mig till att sovadags är senast 00 och att jag ska upp vid 8. Det har visat sig grymt svårt pga mardrömmarna. De gör att man inte vill gå upp.
Nyår kanske också. Kan inte se det som ett problem direkt men jag vill ju allra helst fira med så många av mina partners som möjligt. En tycker inte det är en stor grej så jag hoppas att hen kommer bestämma sig för att gå på samma fest som mig. *Hålla tummarna*.
Även om jag är låg, vill du lyfta mig till skyarna?
Även om jag är jobbig, kan du skratta med mig?
Även om jag är elak, kan du vara snäll mot mig?
Även om jag går, vill du stanna?
Låt mig visa att jag kan lyfta dig till skyarna.
Låt mig visa att jag kan skratta med dig.
Låt mig visa att jag ..är elak men att det är för att vara snäll mot dig. ;)
Låt mig gå,för jag kommer tillbaka.
Levande
Igår var det polyfika igen. Det var många som hade kommit. Brukar vara många som kommer. Det blev stundtals rätt stökigt men det var det värt. Fick gå hem med vackra "rosa".
Jag var så trött för jag hade sovit dåligt den natten och tagit en lugnande så mina ögon var tunga på fikan. Tog en stor espresso för att bli människa. Den gjorde mig lite hyper. Hade tagit med mig min stickning och det var underbart att ha den att gömma sig lite bakom så man inte behövde titta på alla hela tiden,så många intryck. Det blev flera fina möten igår. Satt bredvid "rosa" hela fikan och hen virkade så vi matchade varandra där. Hehe. Fick krama på en massa härligt folk!
Tänkte visa lite hur mitt "polyliv" ser ut:
Detta är de som jag träffar. Relationerna ser olika ut. Vissa kramas och pussas jag med, andra har jag även sex med.
Nu kommer vi till det roliga. Alla pluppar bredvid bokstäverna betyder att även de har en relation. Så tex har "rosa" någon slags relation med alla som jag träffar. Vi är omtyckta hen och jag i detta polykluster helt enkelt, hehe.
Jag skulle kunnat sätta ut flera namn hittan och dittan på fler personer som de jag träffar också träffar utöver mig men det får bli en annan gång.
Inser ni hur det kan bli ett stort kluster rätt snabbt? Jag har haft problem med att hinna med att träffa alla så ofta som jag skulle vilja men just nu är det relativt lugnt. Jag har en bestämd dag med "lila". Det funkar görbra. Sedan så träffar jag de flesta sporadiskt förutom "blå". Hen kallar jag för min primärpartner. De andra kallar jag inte för flickvän eller pojkvän eller ens partner. Det finns inget mer uttalat än nära vän.
Varför gör jag såhär?
Jag har alltid haft lätt för att bli kär och att vara kär i flera personer samtidigt. Så när jag lärde känna "lila" och några fler i denna cirkel genom "lila" och blev varse om detta med att "göra poly" som man ofta säger så kände jag inte någon aversion alls mot det egentligen. Skulle bara komma på hur det skulle funka för mig på bästa vis. Hur jag bäst skulle göra poly så det passade mig. Jag vet inte om jag kommit fram till något speciellt mer än att jag träffar folk så ofta som jag känner för och sedan hoppas på att folk som känner sig bortglömda drar i mig om de känner ett behov. Jag tror på att man måste ha en öppen kommunikation och att man måste se till att säga vad man känner och tänker. Det är så mycket lättare att sudda ut en oro om man bara lyfter den innan den lyfter iväg och glider ur handen på en så man inte når lösningen längre.
Det är många vågor som går igenom min kropp just nu.
Ibland slängs jag fram och tillbaka.
Natten kan bli svår, att somna kämpigt.
Massa tankar som snurrar runt.
Minns du vad hon sa, vad han sa, kom ihåg att sy klart kjolen,vad ska du göra när du börjar plugga vad det gäller ......*insert hundra saker*, visst är det skönt att smeka den där personen, kan du komma ihåg att ringa det där samtalet imorgon, ska jag umgås med *insert namn* denna vecka-hinner jag det...
Vattenytan är ibland endast krusad men ibland blåser det storm.
Tacka Mami&Papi för att jag finns.
Jag känner.
Jag älskar.
Jag är levande.