Skrivet runt 00/01 iförrgår natt:
Jag känner att jag måste skriva nu igen redan. Jag ska vara lite mer ärlig om att jag inte har det så jättelätt just nu. 1.Jag har fått mardrömmar av min nya medicin och det är lite svårt att vänja sig vid. 2.Ekonomin gör sig ständigt påmind. Väntar på besked från försäkringskassan. 3.Sa just till min nr1 partner att jag inte kan ses på en vecka. Kommer sakna. 4.Jag vet inte om jag gör rätt val just nu. Jag tänkte vila ut. Inte jobba på ett tag. För jag ska börja studera i januari ändå så då kommer jag få fullt upp.
Jag känner att jag skulle behöva någon mer sysselsättning. Något mer intryck utöver alla (de får heta så nu) partners som jag träffar. Jag vill ha något nytt att berätta om. Mer än "vet du vad jag gjorde med X eller Y igår". Så jag ringde stadsmissionen igår. Hon ringde upp medan jag var i ett samtal. Jag hann inte svara och när jag ringde upp henne så var det upptaget. Nytt försök idag! Annars får jag maila henne och be om tid för möte- jag vill hjälpa till! Läsa dikter eller ta promenad med äldre är det som lockar allra mest. Får hoppas jag kan behövas där.
Jag funderade lite över gamla "polyproblem" som jag haft. Insåg att i alla fall ett faktiskt lämnat mig. Det var en skön insikt. Det här med att ge lika mycket till olika partners när en träffar flera partners samtidigt. Ska jag sitta och krama en stund på hen,sen hen, sen hen eller får jag "lov" att sitta och krama på X hela kvällen? Det kanske låter som självklart i vissas öron att man ska få göra som man känner för. Men livet är inte så enkelt inte. Någon kan ju faktiskt bli ledsen och känna sig utanför eller bortglömd. Jag vet att jag skulle kunna göra det. Där återkommer jag nu till den inställningen som jag skrev om i första inlägget, att jag hoppas att folk själva kan ta för sig, att ansvaret att få det man vill inte bara ska hamna på mig. I vissa fall där jag vet att den andre personen har svårt för att ta för sig kan jag däremot själv tänka till lite extra och se till att ge denne kramar även om denne inte kommit fram till mig. Jag är ju sådan som lätt tar det jag vill ha. Jag är framåt. Nu lät det kanske lite tokigt att jag bara "tar" det jag vill ha. Jag hoppar ju inte heller på någon som sitter och kramas med någon annan redan och bara stör. Om det i enstaka fall hänt så har jag nog sett att det varit okej i det fallet. Jag kan allt vara impulsiv men jag kan inte direkt minnas att jag stört någon på det viset. Hehe får vi se om någon vän kommer peta på mig efter detta. Haha.
Vad finns det för "polyproblem" i mina tankar nu? Till exempel så försöker jag få mig själv att sova hemma lite oftare så att jag får sova bra (vilket jag inte direkt gör nu ändå men). Jag försöker hålla mig till att sovadags är senast 00 och att jag ska upp vid 8. Det har visat sig grymt svårt pga mardrömmarna. De gör att man inte vill gå upp.
Nyår kanske också. Kan inte se det som ett problem direkt men jag vill ju allra helst fira med så många av mina partners som möjligt. En tycker inte det är en stor grej så jag hoppas att hen kommer bestämma sig för att gå på samma fest som mig. *Hålla tummarna*.
Även om jag är låg, vill du lyfta mig till skyarna?
Även om jag är jobbig, kan du skratta med mig?
Även om jag är elak, kan du vara snäll mot mig?
Även om jag går, vill du stanna?
Låt mig visa att jag kan lyfta dig till skyarna.
Låt mig visa att jag kan skratta med dig.
Låt mig visa att jag ..är elak men att det är för att vara snäll mot dig. ;)
Låt mig gå,för jag kommer tillbaka.